Leftovers in glass

If you are, like me, the kind of person who bring leftovers for lunch, you should consider which container you use. I used to have the small simple plastic ones, because they take minimal space in the cabinet and in the freezer. Ideal. But, it’s neither healthy or great for the environment so I´ve decided to change that.

I´ve invested in a few glass containers for my leftovers instead, and although they are still too few to fill up my need, I try to prioritize them. They feel nicer to eat in, and I know I don´t get any plastic in me from microwaving them. And of course, they are prettier and don’t go that ugly yellowish color after a few uses. The ones I have are from IKEA if you want to get some.

There are however two issues.

One, they are to big to fit conformable in my freezer. I´m going to look for smaller ones that work better and that problem will be solved. If you aren´t a regular leftovers-person this is not an issue, but for me who cooks for ten meals at a time it’s a problem.

And second, what to do with my old ones? This is a general issue when changing to eco-friendly products: it shouldn’t mean you throw the other stuff out because then you still created extra waste. Therefore, I´m still using my old ones, and I’m trying to figure out if I can give them to someone who needs a few free.

So they are two solvable issues at least.

Oh, and in the other container in the picture is a food thermos which is perfect for picnics and stuff, or soup. And if you often bring salad you can use glass jars for that – it’s easy and looks really tasty.


A crystalized alternative

Today I use a crystal deodorant as you can see. It’s made of a salt called Alun that has antiperspirant and antibacterial properties. You just add water and it’s ready to go. It seems too simple but it actually works quite well. It doesn’t add a smell to cover your sweat, so after a tough workout I still smell a bit, but for everyday use it’s perfect. That it doesn´t smell is my favorite part because it feels more natural.

This is an easy product to change in your everyday routine. A downside is the plastic package, but for a deodorant it is still a preferable alternative. You know exactly what it contains and that the production had minimal environmental impact compared to other deodorants. Also, it lasts for ages so it will be forever before you have to change and contribute to yet another packaging. At that point, there is probably a glass casing too.

An effective change to brushwood

These are my brushes for dishwashing. When I was younger we usually had one of the heavier ones, made of brush wood,  at home and used quite a lot. So when moving out it was quite natural for me to find one. And I love it. For one, it’s less plastic than a normal one, but I also feel that they are much more effective and easier to use. Since you hold the brush itself it somehow feels easier to get everywhere and to scrub as hard as needed. And well, brushwood is harder than plastic so it makes sense.

The thinner horse hair brush with the metal clasp is one we decided to try but that haven’t made a hit in our kitchen. It’s too soft, but I still prefer it for frying pans to that they are not damaged. I have another head to change it to, but we get along so well with the other one that I haven’t gotten to it yet.

Anyhow. You should get one with brushwood if you haven’t already.

A must-do tiny eco step

An easy and necessary little step to take is changing your plastic water bottle to a metallic or glass one. The next step it to actually use it and refill it. If you, like me, live in a country where tap water is clean and drinkable this is a must-do.

My metallic bottle is one I got a long time ago from 4H but did not use regularly until recently. Today it goes with me everywhere. I love that it has a carbine and can hang on my bag, otherwise I would have to leave it behind a lot.

Which kind of bottle do you use?

A cup of awesomeness 

Another period-related tiny step I´ve taken is using a cup. And I don’t think I can say enough kind things about it. I´m using it as I write and it is simply so easy.

I saw an article the other day that a normal pad contains the same amount of plastic as 3 or 4 plastic bags. I didn’t look into it so I don´t know the sources, but there is for sure a fair bit of plastic in them. Along with other materials, and blood of course, making it hard to recycle. Thats pure waste when we have good alternatives: cloth pads.

I think the largest objections I’ve meet when speaking about cloth pads is that is outside your body and gets a bit gross. This then is the same people that  wouldn’t wear a regular pad either since it’s outside the body. I´ve always found tampons scary – it’s a bit of treated cotton you put inside you. I hate the feeling – when it’s full it swells and becomes really uncomfortable. When its not full enough it’s hard to get it out because it’s all dry. And when you put it in its all dry aswell, making it less than comfortable.

This is where cups win. They are neither dry or super heavy. They are easy to get in a variation perfect for your vagina – small or large, hard or soft, tall or short. I find them super easy to put in, and they are more comfortable to keep in there – I don’t feel them at all. Plus, I can take it out anytime without any harm.

Plus, the optimal worth of course: they can be reused for several years. No more buying tampons and throwing used one out – creating even more waste. It feels more sustainable since it’s something I know creates less waste. Also, having something that is reused and last a long time feels awesome in it self. And that feeling is great. Not only can I be comfortable during my period, but I can feel that I’m actively minimising my environmental footprint every day. 

Did you know your electronics supports conflict?

Social sustainability is important to me, and it also what has lead me to look into other aspects of sustainability as this blog shows. Usually I try to find alternatives that are ecologically, economically and socially sustainable. When I have to choose, I prioritize social sustainability. It’s not hard to see why this is the path for me: as a human rights student I care that social sustainability is a way of achieving respect for people’s rights.

During one semester of my bachelor we focused on Central Africa, and on reconciliation processes around the world. A concern of both is Congo. One of the things we spoke of was conflict metals. To be honest I had no idea that a large portion of metals in a common mobile phone comes from mines in Congo. That Congo is the producer of metals is not a problem in itself, the problem is that these are conflict metals. The mining supports several armed groups in the countries, allowing them to continue to control areas using threats, violence and sexual violence – thus the name conflict metals.

Today electronics with material from Congo are made of conflict metals since there is little control of the supply chains which could guarantee conflict-free metals. During the time we read about this in school I was feeling increasingly guilty that the phone in my hand probably supported armed violence against civilians. That’s far from something I want to do, but since it’s already in my hand it’s too late to do anything about it. I thought to myself that with my next phone I would do better.

And here I am: time for my next phone and for me to do better. Therefore I’ve chosen to buy a Fairphone which will arrive at the end of October. Until then I am borrowing my dad’s spare phone. The Fairphone guarantees transparent supply chains which conflict free metals, while reusing what can be reused. As an initiative they have chosen to continue to source their metals from Congo, despite conflict, but to it in a way that supports the common people, free from conflict and with minimal impact on health and the environment. Which in itself sound almost impossible, but as a company they’re getting incredible results. Last year they announced that all metals – tin, tungsten, tantalum and gold – now have conflict-free supply chain and are fair trade. That is just wow.

As a added bonus, and important to me as a human rights tudent, is that they strive for fair working conditions throughout the process by working with manufacturers to constantly improve conditions and relations at the workplace.

I feel so glad now that I´ve ordered it and I know that I am taking a step towards supporting a sustainable and fair process. Every bit I read about it, I feel proud that it can be done, but also optimistically glad that there’s enough people who want to go out of their way to produce a fair and socially sustainable phone instead of finding the cheapest alternative. It’s the sort of thing that restores faith in humanity, so I’m more than happy to put my faith in them.

Från plast och skräp till hållbara alternativ


Jag och Nikki har pratat om att påbörja en zero-waste lifestyle, fast kanske mer i termerna minimal-waste lifestyle. Det innebär att inte producera något skräp, återvinna och kompostera det som produceras samt göra mycket egna produkter. Plast är en stor miljöbov och att bli av med plast är en av kärnprinciperna i zero-waste, däribland förpackningar till mat, badrumsprodukter och andra produkter vi använder varje dag. I April kommer vi därför utmana oss själva med att minimera våran skräpproduktion och se hur vi kan handla istället för att minska den förbrukningen. Två minimal-waste veckor. Vi ser båda fram emot det enormt!

Till dess har jag planerat att börja byta ut några saker i mitt hem som de också blir meningslöst skräp när jag är klar med det. Och jag hoppas du vill göra det samma.

Här är några saker jag redan gör i badrummet:

  • Byt till tygbindor och menskopp. Jag bytte för några år sedan och det är att garantera till 110 %. Jag har skrivit mer om det här.
  • Byt till återvinningsbara ansiktslappar. Jag gör egna av bomullstyg och bambufleece, precis som mina bindor.
  • Byt till en tandborste i bambu eller annat återvinningsbart material. På apoteket säljs nu Humble Brush vilka jag använder. De har pluset att en skänks till någon i behov, mer om sådana produkter här.

Här är några saker jag tänker börja med i köket:

  • Byt till en återvinningsbar disktrasa. Jag kommer virka egna i ekologisk bomull. Läs mer här för min MR-syn på ekologisk bomull.
  • Byt till en diskborste som inte är i plast utan i återvinningsbart material så som trä eller metall.
  • Byt kökssvamp. Jag kan inte hitta någon som går att återvinna, men det finns de av återvunnen plast så jag tar det jag kan få.
  • Byt till en skärbräda i trä. Trä är bättre än plast så jag ska börja använda våran träbräda mer. Plus, den är mycket snyggare och man slipper bakteriehärdarna som tydligen är galnare på plastbrädor.
  • Kompostera, kompostera. Min lägenhet har ingen kompost så jag ska försöka få fastighetsskötaren att fixa det eftersom vår kommun erbjuder tjänsten.

Åtta saker som inte är så svåra. Tre jag bara ska fortsätta med, en sak jag ska tillverka själv, två att köpa nya, en att bara använda och en som kräver lite undersökning. Jag tror det kan gå! Vilka saker är du redo att byta ut?

Mens och tygbindor

Nu är det dags igen. Jag har en sorts hat-kärlek till mens. Som i ett tidigare hat, men nu mer en sorts kärlek. Mens är något de flesta kvinnor (eller mer korrekt, de med slida för det behöver ju inte ha med vilket kön man har) har, men något man inte pratar om. Men det ignorerar jag lite, så vill du inte höra är det bara att låta bli att läsa.

Så, min nya kärlek för min mens beror till största del på min upptäckt av tygbindor. Jag hittade dem först för något år sedan, men sedan dess har jag skaffat alldeles för många! Och jag kan rekommendera vem som helst att testa dem! De kanske inte är något för dig såklart, men det vet man ju inte om man inte testar. Nu är det ju kul att ha mens – äntligen får jag använda någon av de fina bindorna med sina fina livliga mönster. Och det finns så mycket att välja på! Man blir ju bara glad!

Och det är bara den emotionella biten! De är ju dessutom miljövänligare än vanliga förbrukningsvaror. Här blir det inte massa skräp som man inte heller vet vad det riktigt är. Istället har man något tillverkat med kärlek som man kan använda om och om och om igen. Det är hållbart på alla sätt! Många tänker  på det som något man använder i ”u-länder” för att man inte har råd med förbruknings-bindor. Det kan jag förstå, för visst är det så. Men inte är det ett argument för att själv vara miljövänlig! Det är absolut inget fel på tygbindor utan det är bekvämare och mycket gladare!

Tygbindor är lite extra grymma eftersom man kan göra dem själv och man är lite finurlig. Under hösten hade jag en idé om att börja sälja tygbindor men det är ju inte något man tar upp i ett normalt samtal så det har gått lite segt. LillaJord på facebook om någon är intresserad, men det finns också många mer ställen! Är det någon som är intresserad av att testa ger jag såklart gärna förslag på märken jag gillar – du anar inte hur många det finns! Så våga vara modig, glad och hållbar! Det är verkligen värt det. Dyrare i inköp såklart, men om man inte är något beroende av nya mönster som jag är så har man ganska snart ett tillförlitligt förråd som inte behöver bytas ut på flera år!

Så, nu är det dags att välja vilken skönhet som ska få vara med mig idag. Kanske en räv i trosorna!


Create a free website or blog at

Up ↑

%d bloggers like this: