Search

SustainableBelieving

Tag

hälsa

Från impulsivitet till medvetenhet: Lärdomar om kroppen min

Jag minns inte dagen jag slutade. Som så många andra, är jag en sådan som först trappade ned för att prova om det fungerade. När jag insåg att det gjorde det, fungerade alltså, blev jag så exalterad att jag råkade slå en helomvändande dubbelvolt…. Och lyckades landa på ansiktet, lite halvt. För att senare svälja min stolthet och ställa mig upp igen. Jag skriver om hur jag insåg att konsumtion och utnyttjande av djur, som vårt samhälle är uppbyggt på, inte var något jag ville bidra till.
Som så många andras väg, var min krokig och stenig, men jag har slutligen funnit någon slags balans och den fortsätter jag att sträva efter i min vardag.
Men vi kan ju börja med att prata om den där faceplanten, som både var själslig och kroppslig.För om en råkar vara en köttätande tonåring med thaiboxningsträningar ca 4-5 gånger i veckan och  en ändrar om sin kost till en vegetarisk variant, så ska det i praktiken inte vara några problem. Med en hyfsad kost där man slänger in diverse mejeriprodukter (kvargberoende för min del) och några ägg här och där krävs det knappt någon förkunskap för tidigare nämnda thaiboxare. Om denne sedan någon månad senare beslutar sig för att gå snäppet längre och bli vegan, så skulle det med en varierad kost inte heller vara ett större problem i sig. I ekvationen kan vi däremot addera att tonåringen varit naiv och inte läst på ordentligt om exakt vilka essentiella nutrienter så som vitaminer, mineraler och proteiner hens kropp behöver, trots att hen i dåläget läste Natur-Natur på gymnasiet och var mycket intresserad av biologi. Vi kan även addera att tonåringen endast levde på ugnsrostade rotgrönsaker, havregrynsgröt och smoothies en längre period, stora portioner också, men i gamla köttätarmått mätt (dvs aaalldeles extrasuperduper för lite).  Motivationen för denna sortens ansvarslösa kosthållning var att det ju ändå var exakt vad alla andra Instagram-veganer lade ut på sina konton, så varför skulle inte hen också kunna leva så.
Som ni kanske redan förutspått slutade detta i ett kroppsligt fiasko för mig.
Orkeslösheten smög sig på mig sakta men säkert. Jag märkte den inte själv till en början, men fick en del kommentarer jag viftade bort. Det var inte förrän den började gå ut ordentligt över träningen som jag tog den på allvar och besökte en läkare. Läkaren berättade efter ett hemoglobinprov att jag hade brist på järn, och ingen liten sådan. Det normala Hb-värdet för en kvinna är 130-170 g/L blod och själv satt man där på sina 69 g/L och undrade varför man mådde skit. Pust. Här hade jag suttit och trott att jag räddade världen med min nya livsstil, medan läkaren berättade att blodtransfusion skulle varit nästa steg om jag varit några år äldre. Tur för mig att jag bara var 16 år och kunde knapra järntabletter för glatta livet. Detta resulterade i att jag faktiskt, till min egen förtvivlan tvingades att se mig själv besegrad, och gick  tillbaka till att vara vegetarian. Jag som hade pratat så öppet om hur bra det gick för mig att vara vegan, utan att egentligen veta ett dyft om vad jag höll på med. Jag hade inte bara skadat min kropp, utan detta hade även gått ut över andra omkring mig. Därför, när jag cirka 7 månader senare började hinta min omgivning om att jag ville bli vegan igen, blev jag inte bemött av de allra gladaste hejaropen om vi säger så.
Jag hade självklart backning av mina nära och kära, men fick samtidigt höra hårda ord som grundade sig i oro. Oro som jag hade byggt upp, och som var helt befogad. Jag menar, jag hade ju misslyckats en gång, varför skulle det inte kunna sluta i samma gamla spår. Var jag inte tillräckligt påläst denna gången, och lät min kropp förtvina, så skulle de inte lyssna på mig längre. De skulle inte tro på mina trötta ord om att jag skulle skärpa mig, som jag så ofta sagt då. Skulle jag leva efter denna livsstilen så skulle jag banne mig ta det seriöst. Ta mig själv och min hälsa seriöst.Och det är här jag är idag. Tar min hälsa seriöst, superseriöst till och med. Vem visste att lite B12, järn och Mitt Val Vegetarian kunde ha en sådan stor inverkan. Sen hjälper det ju himla mycket att jag tagit mig ut rotgrönis-smoothie-gröt-bubblan, och faktiskt äter tillräckligt med näringsrik mat (stora portioner, veganmått mätt denna gången!).

Detta var alltså första delen av min lilla bloggberättelse Från impulsvitet till medvetenhet. Fortsättning följer mina vänner, och då kommer det handla om mina tankar kring hållbarhet. OCH. Varför jag valt att fokusera på just veganismen och se det som mitt största bidrag för att försöka göra denna lilla blågröna sfär till en så trevlig plats som möjligt, för alla inblandade organismer. ❤

Advertisements

Smoothierecept <3

Hej vänner!
Trist torsdag kräver lite inspo i form av färg, för min del iallafall.
Här har ni en av de absolut godaste smoothies jag gjort. Passar perfekt om man vill vardagslyxa, slurpa i sig lite extra vätska och energi innan träningen eller om man kanske bara känner att man förtjänar lite uppiggning och extra kärlek.


Smoothie: Three is the magic number

Det är enklare än man kan tro att göra en trelagrad smoothie, speciellt när färgerna smälter in i varandra!

Tips från coachen för er som inte har en blender utan kör på handmixer,  låt de frusna bananerna och bären tina aningen innan du kör igång. Har haft ihjäl en rad med stackars köksutrustningsmotorer som inte riktigt kunnat hålla takten av mitt smoothiebegär samt alla dessa betonghårda frusna monsterjordgubbar. Även om jag har en blender nu, brukar jag låta mina frusna ingredienser tina lite för att spara på mina maskiner lite.

Så här gör du

Börja med att blanda lager 1, häll därefter ur en del i ditt glas. Lägg i ingredienser till lager 2, mixa och upprepa föregående steg. Gör desamma med lager 3.
Tillsätt extra vätska så som vatten, havredryck eller juice vid behov.
Toppa med något smarrigt, jag körde på lite skurna jordgubbar, kiwi och kokosflingor.
Njuuuuuut ❤

Lager 1
1,5 st  frysta bananer
En halv pressad citron och 1 tsk zest
Ingefära, 1-2 cm beroende på hur starkt du vill ha det
1 dl vätska, kan vara havredryck, vatten, eller varför inte juice

Lager 2
En handfull skuren ananas
En liten apelsin

Lager 3
0,5 st äpple, helst av syrlig sort så som Granny Smith
1-2 dl frysta bär, jag körde på en blandning av självplockade jordgubbar och röda vinbär

Mat mat mat

Det går verkligen att äta på väldigt olika sätt här, men alla har sin charm.

  • Nr 1 Foodcourt. Detta är från det veganska köket i MBK köpcentret som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Här med ris och två tillägg= 50 bath dvs ca 13 kr.
  • Nr 2 Gatustånd. Här är smoothies där man fick välja tre frukter de mixar med is, kostade ca 45 bath~ 12 kr. Till detta köpte jag även en portion take-away ris för 10 bath~ 3 kr samt några sjögräs sushibitar för 7 bath styck~2 kr. Perfekt snabbmiddag för veganen. Längst med gatorna finns det hundratals, till och med tusentals stånd av alla möjliga slag. De serverar friterad kyckling, bröd, allt.. Dumplings, frukt, curry, listan kan fortsätta i evigheter.
  • Nr 3 thairesturang. Här en nudelblandning med grönsaker och jordnötssås. Mycket gott, köptes på caféet/ resturangen som ligger i samband med New Road Guesthouse.
  • Nr 4 Västerländsk resturang. Oftast mycket dyrare än vad vanlig thailändsk mat är. På ett gatustånd kostar en portion ris och curry ca 50 bath och samma på resturang ca 90-150 bath. Går du in på en västerländsk kedja/ resturang kan en rätt lätt kosta 250-400 bath. Kanske inte dyrt i svenska mått mätt, men inget man lever på länge med backpackingbudjet.

 

Som nämnt tidigare är jag MR-student och jag har just nu praktik på en arbetsplats inriktad barns rättigheter. Ett av mina hjärteämnen. Det är så roligt och givande att ha medarbetare som var praktisk och tillämpad kunskap om barn och deras rättigheter. Ett samtal från här om dagen var särskilt illustrativt för hur många problem det finns utöver det man läser om teoretiskt och hur svårt det kan vara att hitta den bästa lösningen.

Just detta var vårdfrågor. Alla patienter har journaler, och idag finns de tillgängliga som e-journaler. Är patienten barn så har vårdnadshavare tillgång till e-journalen tills barnet blir 13. Sedan låses åtkomsten. Barnet kan få egen tillgång som vuxen, eller tidigare utifrån ansökan.

Åldersgränser är i allmänhet ingen som är en bra sak ur ett barnrättsperspektiv – istället föredrar man att tala om mognad etc. Men den är lagen har anledningar.

Det kan exempelvis vara så att barnet inte vill att föräldrar ser journalen – på grund av sjukhusbesök men även besök på ungdomsmottagning som man kanske inte vill att föräldern ser. Det kan också handla om konflikter mellan vårdnadshavarna där man av någon anledning inte vill att den ena ska ha tillgång till informationen. Där kommer även en anledning till att barn inte automatiskt får tillgång vid 13 års ålder – de kan pressas av föräldrar att öppna journaler de inte vill dela med föräldrar (på grund av en bredd anledningar som inkluderar besök på ungdomsmottagning men även kan handla om våld, missbruk etc. hos både barnet och föräldern), eller någon annan för den delen. Det är kanske inte många fall som har den problematiken, men vi måste ge skydd till de som upplever detta.

Det finns även praktiska perspektiv: hur skapar man säker tillgång för en 13 åring? Som vuxen kan man logga in med e-legitimation men man har ingen sådan lösning för barn. Att få ett kontroll-sms kan vara ett alternativ men är inte optimalt.

Men denna åldersgräns är ett problem för många barn över 13 som vill ha tillgång till sina journaler på grund av pågående sjukdomar och behandlingar. De har en rätt till information om sitt tillstånd och sina behandlingar, vilket bristen på e-journaler dels tar ifrån dem. Att man kan begära tillgång trots ålder är något många inte känner till, och något som rutinmässigt brister.

Det finns flera problem här:
– Ska vi skydda mot övergrepp av personlig information (och ev. fysiskt) eller ska vi skydda barnets rätt till information?
– Hur ger man praktiskt tillgång till journaler för barn?
– Hur balanserar man barnets självständighet i sin vård mot vårdnadshavares kontroll?
– Och hur kan man på ett bättre sätt ge barnen tillgång till sina journaler? På ett sätt som vård och barn faktiskt kan använda det.

Det är verkligen så intressant och ger flera perspektiv på olika rättigheter och praktiska aspekter. Medarbetaren hade förslag, men även många mer frågor. Dessutom är det så många olika arenor som kommer samman: lag, policy, riktlinjer, administration, läkarens praktik, samarbetet med vårdnadshavare och barnets egen vilja. Super intressant att tänka på!

Medarbetarens förslag var:
– fortsatt tillgång vid 16 års ålder
– erbjudande från vård till barn om att få tillgång vida vårdnadshavaren efter 13 års ålder
– om barnet får tillgång tidigare, att vården kontrollerar regelbundet med barnet att det känns ok och kan göra ändringar i vårdnadshavarens tillgång om det inte känns ok

Men problem kvarstår: åldersgräns, används det, skyddar vi det enskilda barnet?

Kanske skillnaden för någons liv

För några veckor sen var jag på sista uppföljningstillfället för en klinisk studie jag varit med i under ett år. Det är faktiskt en av de roligaste och samhällsnyttiga saker jag har gjort den senaste tiden – vilket är både fantastiskt och väldigt udda. Studien var för ett kikhostevaccin för spädbarn, vilket i sig är något fantastiskt.

För den som inte vet är kikhosta en slemhosta som generellt drabbar små barn. De får hostattacker och kan få svårt att anda. Saknas fullt skydd mot kikhosta, vilket det gör innan barnet blir ett år, kan kikhosta bli livshotande eftersom hostattackerna kan leda till andningsuppehåll och syrebrist. Speciellt för barn under tre månader kan kikhosta vara extremt farligt. Idag är det inte många barn som dör av kikhosta – tolv under de senaste 20 åren. Men det innebär dock sjukvård för flertalet barn. Studien jag har deltagit i har handlat om att ta fram ett nytt vaccin som kan ges till mycket små barn. Idag vaccineras man vid 3, 5 och 12 månaders ålder, men man skulle vilja ge det även tidigare för att öka skyddet. (1177 eller folkhälsomyndigheten om du vill veta mer)

Om allt går vägen finns ett nytt vaccin om några år – man måste först testa med starkare dos och sedan på allt yngre barn. Det som gör att man ska kunna ge vaccinet till yngre barn än tidigare är att det har getts via nässpray. Det är anledningen till att det varit en väldigt intressant och ibland obehaglig studie. För näsprover är inte det roligaste man kan göra.

Första tillfället jag var inne fick jag nässpray och fick vara i karantän i nästan en dag. Inga problem med det. Sedan har det varit nästan 10 uppföljningar på det – och det har varit det spännande (eller skräckinjagande beroende på person). Utöver att kolla blodtryck och ta massa blod från mig behövde sköterskorna även ta näsprov. Inte det skönaste kan jag ju säga. Det består av en slang de sticker ner i näsan för att spreja ut lite vätska och sen dra in det igen – denna gång följer slem från näsväggen med som man sedan kan testa. Det är en så sjukt obehaglig känsla som ger en kväljningar och tårar i ögonen. Men det är ju för en god anledning så det kan man leva med.

Utöver att det är lite spännande för mig som aldrig är på sjukhus att vara där, och tillfredsställelsen av att delta i en studie som kan öka livskvalitén för småbarn, måste jag säga att träffa sköterskorna på karolinska har varit bland det bästa. Dom har varit super trevliga och är underbara att prata med. Speciellt nu när jag var där efter ett år var det så kul att se dem igen, och se att dom faktiskt känner igen en – de kanske inte minns namnet och exakt vad man gjorde  men man ser att de vet vem man är och att de kommer ihåg saker när man berättar något. Bara det. Ett stort tack till de bästa sköterskorna på KTA.

Det har varit ett spännande år av läkarbesök och näsprov, men det känns som det varit värt obehaget. Inte en stor grej för mig, men en jättestor grej för den familj om 20 år som inte förlorar sitt barn i kikhosta. För varje liv är viktigt ♥

Create a free website or blog at WordPress.com.

Up ↑

%d bloggers like this: