Search

SustainableBelieving

Tag

Lifestory

The Story Behind The (Almost) Homemade Subway Sandwich

Yesterday was a preeetty specked day!
I had work at the 4H stable from 8 am to 5 pm.
A funny thing was that there were lots of activity stations such as Zumba, orientation and cycling in the park where the 4H stable is located. This was organised for a  big crowd  of people and we contributed with horse and carriage rides. When all of the activity stations were closing down one of them donated a whole box of eco bananas to me and Erika. WIN!

IMG_8763.JPG
After my work day I got a ride straight to my crossfit class which was between 6-7 pm.
After that me and my mom fed the animals at 4H their night snack.
Then we quickly drove to the grocery store to pick up something to eat. I thought this was a bit of a challenge because I was really hungry and had to find something filling but no waste to eat. I bought the biggest walnut/fig bread loaf that I could find from their bakery and had lots of the bananas that were donated to us earlier that day.
Then we drove approximately 40 mins to my uncles garage (he’s a mechanic) and left our car with him. My mom is leaving for Malaysia today, and will be away for 10 weeks. I don’t have a license, so it’s better that the car is being used at my uncles than if it would just stand and rust at our parking lot.


After all the events yesterday, we got home around 9.30 pm. I had no time or energy to make something proper for today’s lunch.
So I used the other half of the bread and made a sandwich.
A real damn good sandwich, if I may.

Advertisements

Från impulsivitet till medvetenhet: Lärdomar om kroppen min

Jag minns inte dagen jag slutade. Som så många andra, är jag en sådan som först trappade ned för att prova om det fungerade. När jag insåg att det gjorde det, fungerade alltså, blev jag så exalterad att jag råkade slå en helomvändande dubbelvolt…. Och lyckades landa på ansiktet, lite halvt. För att senare svälja min stolthet och ställa mig upp igen. Jag skriver om hur jag insåg att konsumtion och utnyttjande av djur, som vårt samhälle är uppbyggt på, inte var något jag ville bidra till.
Som så många andras väg, var min krokig och stenig, men jag har slutligen funnit någon slags balans och den fortsätter jag att sträva efter i min vardag.
Men vi kan ju börja med att prata om den där faceplanten, som både var själslig och kroppslig.För om en råkar vara en köttätande tonåring med thaiboxningsträningar ca 4-5 gånger i veckan och  en ändrar om sin kost till en vegetarisk variant, så ska det i praktiken inte vara några problem. Med en hyfsad kost där man slänger in diverse mejeriprodukter (kvargberoende för min del) och några ägg här och där krävs det knappt någon förkunskap för tidigare nämnda thaiboxare. Om denne sedan någon månad senare beslutar sig för att gå snäppet längre och bli vegan, så skulle det med en varierad kost inte heller vara ett större problem i sig. I ekvationen kan vi däremot addera att tonåringen varit naiv och inte läst på ordentligt om exakt vilka essentiella nutrienter så som vitaminer, mineraler och proteiner hens kropp behöver, trots att hen i dåläget läste Natur-Natur på gymnasiet och var mycket intresserad av biologi. Vi kan även addera att tonåringen endast levde på ugnsrostade rotgrönsaker, havregrynsgröt och smoothies en längre period, stora portioner också, men i gamla köttätarmått mätt (dvs aaalldeles extrasuperduper för lite).  Motivationen för denna sortens ansvarslösa kosthållning var att det ju ändå var exakt vad alla andra Instagram-veganer lade ut på sina konton, så varför skulle inte hen också kunna leva så.
Som ni kanske redan förutspått slutade detta i ett kroppsligt fiasko för mig.
Orkeslösheten smög sig på mig sakta men säkert. Jag märkte den inte själv till en början, men fick en del kommentarer jag viftade bort. Det var inte förrän den började gå ut ordentligt över träningen som jag tog den på allvar och besökte en läkare. Läkaren berättade efter ett hemoglobinprov att jag hade brist på järn, och ingen liten sådan. Det normala Hb-värdet för en kvinna är 130-170 g/L blod och själv satt man där på sina 69 g/L och undrade varför man mådde skit. Pust. Här hade jag suttit och trott att jag räddade världen med min nya livsstil, medan läkaren berättade att blodtransfusion skulle varit nästa steg om jag varit några år äldre. Tur för mig att jag bara var 16 år och kunde knapra järntabletter för glatta livet. Detta resulterade i att jag faktiskt, till min egen förtvivlan tvingades att se mig själv besegrad, och gick  tillbaka till att vara vegetarian. Jag som hade pratat så öppet om hur bra det gick för mig att vara vegan, utan att egentligen veta ett dyft om vad jag höll på med. Jag hade inte bara skadat min kropp, utan detta hade även gått ut över andra omkring mig. Därför, när jag cirka 7 månader senare började hinta min omgivning om att jag ville bli vegan igen, blev jag inte bemött av de allra gladaste hejaropen om vi säger så.
Jag hade självklart backning av mina nära och kära, men fick samtidigt höra hårda ord som grundade sig i oro. Oro som jag hade byggt upp, och som var helt befogad. Jag menar, jag hade ju misslyckats en gång, varför skulle det inte kunna sluta i samma gamla spår. Var jag inte tillräckligt påläst denna gången, och lät min kropp förtvina, så skulle de inte lyssna på mig längre. De skulle inte tro på mina trötta ord om att jag skulle skärpa mig, som jag så ofta sagt då. Skulle jag leva efter denna livsstilen så skulle jag banne mig ta det seriöst. Ta mig själv och min hälsa seriöst.Och det är här jag är idag. Tar min hälsa seriöst, superseriöst till och med. Vem visste att lite B12, järn och Mitt Val Vegetarian kunde ha en sådan stor inverkan. Sen hjälper det ju himla mycket att jag tagit mig ut rotgrönis-smoothie-gröt-bubblan, och faktiskt äter tillräckligt med näringsrik mat (stora portioner, veganmått mätt denna gången!).

Detta var alltså första delen av min lilla bloggberättelse Från impulsvitet till medvetenhet. Fortsättning följer mina vänner, och då kommer det handla om mina tankar kring hållbarhet. OCH. Varför jag valt att fokusera på just veganismen och se det som mitt största bidrag för att försöka göra denna lilla blågröna sfär till en så trevlig plats som möjligt, för alla inblandade organismer. ❤

Create a free website or blog at WordPress.com.

Up ↑

%d bloggers like this: