Search

SustainableBelieving

Tag

problem

Third day of our zero waste experiment

.. and I must admit that I don’t like it. Is so frustrating and limiting! The no plastic part is pretty easy, aside from qourn and soy products, but the no-cardboard part is killing me! No milk (or replacement), no frozen berries, no spontaneous bean pasta, no flour or sugar. Nothing. I can’t make a proper smoothie cuz I have no berries (only banana which I eat only cuz I can, but I actually don’t like the taste). If I want to make a nice sauce I have to use coconut and it is making me feel really unhealthy and after three days I’ve begun to dislike the taste. I can’t whip up a pie, or lasanga, or something like that because I would need stuff that comes in cardboard boxes.

So instead, I just sitt here and eat the banans I despise and the coconut I am beginning to hate. I can feel the health going out of me. This is not my thing. I’ve started asking myself what the point is: could this make a difference. And the answer when it comes to cardboard is: very little. I don’t mean to buy it in heaps, but I’ve come to realise I need it. Untill it is possible to acess those products I need to feel good about my self, zero-waste is not for me.

But, still four days to go. And we will se how it goes.

And, on the small plus side: I made som sweet potato soup and it was lovely, and a variation of my grandmothers seed crackers which is super tasty. And I meet my very best friend in the world – though that has nothing to do with zero-waste.

Advertisements

Som nämnt tidigare är jag MR-student och jag har just nu praktik på en arbetsplats inriktad barns rättigheter. Ett av mina hjärteämnen. Det är så roligt och givande att ha medarbetare som var praktisk och tillämpad kunskap om barn och deras rättigheter. Ett samtal från här om dagen var särskilt illustrativt för hur många problem det finns utöver det man läser om teoretiskt och hur svårt det kan vara att hitta den bästa lösningen.

Just detta var vårdfrågor. Alla patienter har journaler, och idag finns de tillgängliga som e-journaler. Är patienten barn så har vårdnadshavare tillgång till e-journalen tills barnet blir 13. Sedan låses åtkomsten. Barnet kan få egen tillgång som vuxen, eller tidigare utifrån ansökan.

Åldersgränser är i allmänhet ingen som är en bra sak ur ett barnrättsperspektiv – istället föredrar man att tala om mognad etc. Men den är lagen har anledningar.

Det kan exempelvis vara så att barnet inte vill att föräldrar ser journalen – på grund av sjukhusbesök men även besök på ungdomsmottagning som man kanske inte vill att föräldern ser. Det kan också handla om konflikter mellan vårdnadshavarna där man av någon anledning inte vill att den ena ska ha tillgång till informationen. Där kommer även en anledning till att barn inte automatiskt får tillgång vid 13 års ålder – de kan pressas av föräldrar att öppna journaler de inte vill dela med föräldrar (på grund av en bredd anledningar som inkluderar besök på ungdomsmottagning men även kan handla om våld, missbruk etc. hos både barnet och föräldern), eller någon annan för den delen. Det är kanske inte många fall som har den problematiken, men vi måste ge skydd till de som upplever detta.

Det finns även praktiska perspektiv: hur skapar man säker tillgång för en 13 åring? Som vuxen kan man logga in med e-legitimation men man har ingen sådan lösning för barn. Att få ett kontroll-sms kan vara ett alternativ men är inte optimalt.

Men denna åldersgräns är ett problem för många barn över 13 som vill ha tillgång till sina journaler på grund av pågående sjukdomar och behandlingar. De har en rätt till information om sitt tillstånd och sina behandlingar, vilket bristen på e-journaler dels tar ifrån dem. Att man kan begära tillgång trots ålder är något många inte känner till, och något som rutinmässigt brister.

Det finns flera problem här:
– Ska vi skydda mot övergrepp av personlig information (och ev. fysiskt) eller ska vi skydda barnets rätt till information?
– Hur ger man praktiskt tillgång till journaler för barn?
– Hur balanserar man barnets självständighet i sin vård mot vårdnadshavares kontroll?
– Och hur kan man på ett bättre sätt ge barnen tillgång till sina journaler? På ett sätt som vård och barn faktiskt kan använda det.

Det är verkligen så intressant och ger flera perspektiv på olika rättigheter och praktiska aspekter. Medarbetaren hade förslag, men även många mer frågor. Dessutom är det så många olika arenor som kommer samman: lag, policy, riktlinjer, administration, läkarens praktik, samarbetet med vårdnadshavare och barnets egen vilja. Super intressant att tänka på!

Medarbetarens förslag var:
– fortsatt tillgång vid 16 års ålder
– erbjudande från vård till barn om att få tillgång vida vårdnadshavaren efter 13 års ålder
– om barnet får tillgång tidigare, att vården kontrollerar regelbundet med barnet att det känns ok och kan göra ändringar i vårdnadshavarens tillgång om det inte känns ok

Men problem kvarstår: åldersgräns, används det, skyddar vi det enskilda barnet?

Blog at WordPress.com.

Up ↑

%d bloggers like this: