Search

SustainableBelieving

Tag

veganism

Saturday 10/6 Vegan expo

IMG_8734
We spent almost 4 hours at Vegomässan, which is Sweden’s biggest vegan expo. The organizer of the event is Djurrättsalliansen (Animal Rights Alliance).
The concept of Vegomässan is: to collect the most companies and organizations selling veg products or working with veg- related issues under one roof for one day. This way, you can take part of a unique and unbeatable range of veg everything at the same time. The fair holds something for everyone whether you are already vego or curious about a greener lifestyle and in search for inspiration.”

There were lots and LOTS of things to see and taste. I think we tasted about 4 different brands of vegan ice cream and all of them had a variety of different flavours.
img_8732.jpg
Here is a picture of the new Swedish brand named Tre Vänners GlassFrom left to right we have, Roasted nuts and Caramel sauce + a pinch of salt,  Peppermint and Chocolate and last but not least Pineapple and Coconut.
All three of the flavors were out of this world! The swirl of caramel sauce and the cunkyness of the nuts, drooool… I have been longing for a vegan mint ice cream and this one tasted just like a Finnish candy called Pätkis. The coconut and pineapple flavor was not as heavy as the two other ones, it was more fruity but still delicious.

There were numbers of different vegan cheeses out on taste, but Erika not being a fan of cheese, and me not liking the consistency and taste of many vegan cheeses, it was just not something for us. All sorts of tofu was also on display and for sale, some were good but cold tofu has its way of tasting like wet rubber in my opinion. I am sure that the tofu products would have tasted better if they were cooked and hot.

IMG_8728

There was also this Estonian chocolate factory/bakery which had the most fantastic baked goods and gigantic chocolate balls I’ve ever seen. They were literally almost as big as Erikas face😂 We shared this vanilla one and it was amazing.

IMG_8733

IMG_8729IMG_8730

Truffles, snickers, cakes, you name it. After tasting us through monters from companies like Oumph!, Frill, Anamma and more plus looking at cruelty-free cosmetics and Corkei leather we headed out to the Food truck court.

IMG_8727IMG_8726

Erika had a Veggie burger, which looked really yummy. I love how the pickled red onion matches her outfit.

IMG_8725

And I had a pie/salad with beet hummus.IMG_8724

The day was really nice, I wish there were vegan expos more often (:
Here is what I came home with:
Go Green Quinoa and Coconut drink- free
Red lentil pasta- free
Blue Spirulina powder- 70 sek
MyVegies 100% Soy protein 900g – 150 sek
In Kale We Trust T-shirt- 300 sek
Plus a tummy stuffed with lovely foods, and a really happy feeling- free

IMG_8739

 

Från impulsivitet till medvetenhet: Lärdomar om kroppen min

Jag minns inte dagen jag slutade. Som så många andra, är jag en sådan som först trappade ned för att prova om det fungerade. När jag insåg att det gjorde det, fungerade alltså, blev jag så exalterad att jag råkade slå en helomvändande dubbelvolt…. Och lyckades landa på ansiktet, lite halvt. För att senare svälja min stolthet och ställa mig upp igen. Jag skriver om hur jag insåg att konsumtion och utnyttjande av djur, som vårt samhälle är uppbyggt på, inte var något jag ville bidra till.
Som så många andras väg, var min krokig och stenig, men jag har slutligen funnit någon slags balans och den fortsätter jag att sträva efter i min vardag.
Men vi kan ju börja med att prata om den där faceplanten, som både var själslig och kroppslig.För om en råkar vara en köttätande tonåring med thaiboxningsträningar ca 4-5 gånger i veckan och  en ändrar om sin kost till en vegetarisk variant, så ska det i praktiken inte vara några problem. Med en hyfsad kost där man slänger in diverse mejeriprodukter (kvargberoende för min del) och några ägg här och där krävs det knappt någon förkunskap för tidigare nämnda thaiboxare. Om denne sedan någon månad senare beslutar sig för att gå snäppet längre och bli vegan, så skulle det med en varierad kost inte heller vara ett större problem i sig. I ekvationen kan vi däremot addera att tonåringen varit naiv och inte läst på ordentligt om exakt vilka essentiella nutrienter så som vitaminer, mineraler och proteiner hens kropp behöver, trots att hen i dåläget läste Natur-Natur på gymnasiet och var mycket intresserad av biologi. Vi kan även addera att tonåringen endast levde på ugnsrostade rotgrönsaker, havregrynsgröt och smoothies en längre period, stora portioner också, men i gamla köttätarmått mätt (dvs aaalldeles extrasuperduper för lite).  Motivationen för denna sortens ansvarslösa kosthållning var att det ju ändå var exakt vad alla andra Instagram-veganer lade ut på sina konton, så varför skulle inte hen också kunna leva så.
Som ni kanske redan förutspått slutade detta i ett kroppsligt fiasko för mig.
Orkeslösheten smög sig på mig sakta men säkert. Jag märkte den inte själv till en början, men fick en del kommentarer jag viftade bort. Det var inte förrän den började gå ut ordentligt över träningen som jag tog den på allvar och besökte en läkare. Läkaren berättade efter ett hemoglobinprov att jag hade brist på järn, och ingen liten sådan. Det normala Hb-värdet för en kvinna är 130-170 g/L blod och själv satt man där på sina 69 g/L och undrade varför man mådde skit. Pust. Här hade jag suttit och trott att jag räddade världen med min nya livsstil, medan läkaren berättade att blodtransfusion skulle varit nästa steg om jag varit några år äldre. Tur för mig att jag bara var 16 år och kunde knapra järntabletter för glatta livet. Detta resulterade i att jag faktiskt, till min egen förtvivlan tvingades att se mig själv besegrad, och gick  tillbaka till att vara vegetarian. Jag som hade pratat så öppet om hur bra det gick för mig att vara vegan, utan att egentligen veta ett dyft om vad jag höll på med. Jag hade inte bara skadat min kropp, utan detta hade även gått ut över andra omkring mig. Därför, när jag cirka 7 månader senare började hinta min omgivning om att jag ville bli vegan igen, blev jag inte bemött av de allra gladaste hejaropen om vi säger så.
Jag hade självklart backning av mina nära och kära, men fick samtidigt höra hårda ord som grundade sig i oro. Oro som jag hade byggt upp, och som var helt befogad. Jag menar, jag hade ju misslyckats en gång, varför skulle det inte kunna sluta i samma gamla spår. Var jag inte tillräckligt påläst denna gången, och lät min kropp förtvina, så skulle de inte lyssna på mig längre. De skulle inte tro på mina trötta ord om att jag skulle skärpa mig, som jag så ofta sagt då. Skulle jag leva efter denna livsstilen så skulle jag banne mig ta det seriöst. Ta mig själv och min hälsa seriöst.Och det är här jag är idag. Tar min hälsa seriöst, superseriöst till och med. Vem visste att lite B12, järn och Mitt Val Vegetarian kunde ha en sådan stor inverkan. Sen hjälper det ju himla mycket att jag tagit mig ut rotgrönis-smoothie-gröt-bubblan, och faktiskt äter tillräckligt med näringsrik mat (stora portioner, veganmått mätt denna gången!).

Detta var alltså första delen av min lilla bloggberättelse Från impulsvitet till medvetenhet. Fortsättning följer mina vänner, och då kommer det handla om mina tankar kring hållbarhet. OCH. Varför jag valt att fokusera på just veganismen och se det som mitt största bidrag för att försöka göra denna lilla blågröna sfär till en så trevlig plats som möjligt, för alla inblandade organismer. ❤

Från impulsivitet till medvetenhet: Valet mitt

Jag äter inga animalier, och försöker göra mig själv så oberoende från djurkonsumtionen som det bara går. Det har jag valt att göra av miljömässiga skäl, men först och främst för att jag insett att jag inte kan motivera användandet av animaliska produkter, när jag vet att det finns andra alternativ. Jag väljer hellre att bryta länken och exempelvis själv äta sojan, istället för att låta kon eller grisen äta den åt mig.

Men detta är mitt val, och jag dömer ingen som inte valt som mig. Däremot tycker jag att alla vuxna individer bär på ett ansvar att ta reda på processerna kring sin djurkonsumtion. VAD de äter och HUR har denna organism behandlats samt producerats fram. Vi lever i en sådan sjuk värld där normen är att leva i överdriven konsumtion av mat, saker, allt.. En konsumtion som jag också bidrar till på olika vis, varendaste dag. Sedan mina ögon öppnades för detta problem och jag började inse problematiken kring all denna konsumtion, har jag i alla fall försökt göra någonting åt den. Ingen kan rädda hela världen men alla kan vi välja att göra något, stort som litet.

Bara för någon vecka sedan blev jag ännu en gång ifrågasatt varför jag valt bort mejerier från min kost. Som argument för sin sak påstod denna medelålders man, med en ton av “Lilla gumman”, att kossor ändå behöver mjölkas. Det är ju vad de är skapta för. Vad skulle de stackars korna annars göra av all mjölken. Innan jag yttrade mig, flög en massa tankar omkring i mitt huvud. Paff blev jag iallafall. Denna man stod och påstod helt och fullt osanna saker, som om det vore det mest självklara i hela världen. Medan jag i mitt huvud fantiserade ihop hur det skulle se ut med denna tänkta MjölkkoBazooka på bondgårdarna.


PIU PIU PIU!! SPLASH! ÅH NEJ HAR NI GLÖMT MJÖLKA ROSA IGEN! AKTAAA DET KOMMER MJÖLKLASERSTRÅLAR! KADAASH! ÅH NEJ NU KOMMER KVARGBOMBERNA! DOM BARA FLYGER UT, FRAM MED BYTTORNA, HÄR SKA DET TJÄNAS PENGAR MEN TAAAAA SKYDD!

Livsfarligt.


Jag tog ett djupt andetag och berättade att det var som med vilka andra däggdjur som helst. Kon producerar mjölk i sitt juver när hon är havande och ska få en kalv. Även människan producerar mjölk när den får en avkomma. Processen för mjölkkor är ju sådan att hon insemineras varje år, får en kalv och börjar producera mjölk, kalven tas bort från kon efter någon dag så att människan kan få den SUPERDUPERviktiga mjölken. Denna process fortsätter år ut och år in, fram tills kon inte anses duglig nog.
Mannen tittade på mig med förbluffad min och svarade att de visste han då inget om. Och att det lät ju inte så snällt. Vilket är min åsikt med, men vem är jag att bestämma över vad andra tycker.

Kosten är något som är väldigt personlig för många, inget man vill att andra ska lägga sig i. Alla har vi hjärtefrågor och veganismen är en av mina, vilket gör att analyser och tankar kring djurkonsumtionen samt dess påverkan på jorden ligger långt fram i min hjärna, sida vid sida med feminismen. Det finns säkerligen miljoner människor som är bättre på att exempelvis sortera sopor än vad jag är, eller bättre på att inte använda sig av materiella ting. Men som tidigare nämnt, alla kan förändra på ett eller annat sätt. Det gäller bara att inse sin impulsivitet och omvandla den till medvetenhet.

Create a free website or blog at WordPress.com.

Up ↑

%d bloggers like this: