Search

SustainableBelieving

Tag

vegetarian

Throw Down: (everything in the oven and hope for the best) Cooking class with Nikki

My first attempt of making a vegan savoury pie actually went okay.

-I made the crust out of chickpeas, soy-flour and coconut oil (omg when the pie had chilled over night in the fridge the crust tasted like crunchy hummus <3333).
-I pressed out the dough in two forms, chilled them in the fridge for about 10 mins before preheating them in the oven for 20 mins.
-Chopped up a bunch of veggies such as zucchini, cauliflower, sweet potato and put them in the oven to soften, together with salt, pepper plus lots of fresh basil and rosemary of course.
-Whipped up a vegan cream cheese sauce to go as filling. Oat cooking cream, oat créme fraiche, some soygurt, potato starch, turmeric, pepper, salt and lots of other spices.

IMG_8678

By mixing all the softly cooked veggies together with the new Finnish vegan protein invention “Nyhtökaura”, or Pulled Oats as it is called, then pouring over the sassy ch££sy sauciness and throwing this mess of greatness in the oven, I had created DA TARADAAA, a pie.

IMG_8682IMG_8681

This dish may not look like much to the world, but it is perfect for clearing out half mushy tomatoes or what not from your fridge. And it tastes great. And it fills your stomach. What have we learned today friends? Don’t throw away mushy greens, make pie!
Aye!

Advertisements

Från impulsivitet till medvetenhet: Lärdomar om kroppen min

Jag minns inte dagen jag slutade. Som så många andra, är jag en sådan som först trappade ned för att prova om det fungerade. När jag insåg att det gjorde det, fungerade alltså, blev jag så exalterad att jag råkade slå en helomvändande dubbelvolt…. Och lyckades landa på ansiktet, lite halvt. För att senare svälja min stolthet och ställa mig upp igen. Jag skriver om hur jag insåg att konsumtion och utnyttjande av djur, som vårt samhälle är uppbyggt på, inte var något jag ville bidra till.
Som så många andras väg, var min krokig och stenig, men jag har slutligen funnit någon slags balans och den fortsätter jag att sträva efter i min vardag.
Men vi kan ju börja med att prata om den där faceplanten, som både var själslig och kroppslig.För om en råkar vara en köttätande tonåring med thaiboxningsträningar ca 4-5 gånger i veckan och  en ändrar om sin kost till en vegetarisk variant, så ska det i praktiken inte vara några problem. Med en hyfsad kost där man slänger in diverse mejeriprodukter (kvargberoende för min del) och några ägg här och där krävs det knappt någon förkunskap för tidigare nämnda thaiboxare. Om denne sedan någon månad senare beslutar sig för att gå snäppet längre och bli vegan, så skulle det med en varierad kost inte heller vara ett större problem i sig. I ekvationen kan vi däremot addera att tonåringen varit naiv och inte läst på ordentligt om exakt vilka essentiella nutrienter så som vitaminer, mineraler och proteiner hens kropp behöver, trots att hen i dåläget läste Natur-Natur på gymnasiet och var mycket intresserad av biologi. Vi kan även addera att tonåringen endast levde på ugnsrostade rotgrönsaker, havregrynsgröt och smoothies en längre period, stora portioner också, men i gamla köttätarmått mätt (dvs aaalldeles extrasuperduper för lite).  Motivationen för denna sortens ansvarslösa kosthållning var att det ju ändå var exakt vad alla andra Instagram-veganer lade ut på sina konton, så varför skulle inte hen också kunna leva så.
Som ni kanske redan förutspått slutade detta i ett kroppsligt fiasko för mig.
Orkeslösheten smög sig på mig sakta men säkert. Jag märkte den inte själv till en början, men fick en del kommentarer jag viftade bort. Det var inte förrän den började gå ut ordentligt över träningen som jag tog den på allvar och besökte en läkare. Läkaren berättade efter ett hemoglobinprov att jag hade brist på järn, och ingen liten sådan. Det normala Hb-värdet för en kvinna är 130-170 g/L blod och själv satt man där på sina 69 g/L och undrade varför man mådde skit. Pust. Här hade jag suttit och trott att jag räddade världen med min nya livsstil, medan läkaren berättade att blodtransfusion skulle varit nästa steg om jag varit några år äldre. Tur för mig att jag bara var 16 år och kunde knapra järntabletter för glatta livet. Detta resulterade i att jag faktiskt, till min egen förtvivlan tvingades att se mig själv besegrad, och gick  tillbaka till att vara vegetarian. Jag som hade pratat så öppet om hur bra det gick för mig att vara vegan, utan att egentligen veta ett dyft om vad jag höll på med. Jag hade inte bara skadat min kropp, utan detta hade även gått ut över andra omkring mig. Därför, när jag cirka 7 månader senare började hinta min omgivning om att jag ville bli vegan igen, blev jag inte bemött av de allra gladaste hejaropen om vi säger så.
Jag hade självklart backning av mina nära och kära, men fick samtidigt höra hårda ord som grundade sig i oro. Oro som jag hade byggt upp, och som var helt befogad. Jag menar, jag hade ju misslyckats en gång, varför skulle det inte kunna sluta i samma gamla spår. Var jag inte tillräckligt påläst denna gången, och lät min kropp förtvina, så skulle de inte lyssna på mig längre. De skulle inte tro på mina trötta ord om att jag skulle skärpa mig, som jag så ofta sagt då. Skulle jag leva efter denna livsstilen så skulle jag banne mig ta det seriöst. Ta mig själv och min hälsa seriöst.Och det är här jag är idag. Tar min hälsa seriöst, superseriöst till och med. Vem visste att lite B12, järn och Mitt Val Vegetarian kunde ha en sådan stor inverkan. Sen hjälper det ju himla mycket att jag tagit mig ut rotgrönis-smoothie-gröt-bubblan, och faktiskt äter tillräckligt med näringsrik mat (stora portioner, veganmått mätt denna gången!).

Detta var alltså första delen av min lilla bloggberättelse Från impulsvitet till medvetenhet. Fortsättning följer mina vänner, och då kommer det handla om mina tankar kring hållbarhet. OCH. Varför jag valt att fokusera på just veganismen och se det som mitt största bidrag för att försöka göra denna lilla blågröna sfär till en så trevlig plats som möjligt, för alla inblandade organismer. ❤

Smoothierecept <3

Hej vänner!
Trist torsdag kräver lite inspo i form av färg, för min del iallafall.
Här har ni en av de absolut godaste smoothies jag gjort. Passar perfekt om man vill vardagslyxa, slurpa i sig lite extra vätska och energi innan träningen eller om man kanske bara känner att man förtjänar lite uppiggning och extra kärlek.


Smoothie: Three is the magic number

Det är enklare än man kan tro att göra en trelagrad smoothie, speciellt när färgerna smälter in i varandra!

Tips från coachen för er som inte har en blender utan kör på handmixer,  låt de frusna bananerna och bären tina aningen innan du kör igång. Har haft ihjäl en rad med stackars köksutrustningsmotorer som inte riktigt kunnat hålla takten av mitt smoothiebegär samt alla dessa betonghårda frusna monsterjordgubbar. Även om jag har en blender nu, brukar jag låta mina frusna ingredienser tina lite för att spara på mina maskiner lite.

Så här gör du

Börja med att blanda lager 1, häll därefter ur en del i ditt glas. Lägg i ingredienser till lager 2, mixa och upprepa föregående steg. Gör desamma med lager 3.
Tillsätt extra vätska så som vatten, havredryck eller juice vid behov.
Toppa med något smarrigt, jag körde på lite skurna jordgubbar, kiwi och kokosflingor.
Njuuuuuut ❤

Lager 1
1,5 st  frysta bananer
En halv pressad citron och 1 tsk zest
Ingefära, 1-2 cm beroende på hur starkt du vill ha det
1 dl vätska, kan vara havredryck, vatten, eller varför inte juice

Lager 2
En handfull skuren ananas
En liten apelsin

Lager 3
0,5 st äpple, helst av syrlig sort så som Granny Smith
1-2 dl frysta bär, jag körde på en blandning av självplockade jordgubbar och röda vinbär

Blog at WordPress.com.

Up ↑

%d bloggers like this: