Jag minns inte dagen jag slutade. Som sĂ„ mĂ„nga andra, Ă€r jag en sĂ„dan som först trappade ned för att prova om det fungerade. NĂ€r jag insĂ„g att det gjorde det, fungerade alltsĂ„, blev jag sĂ„ exalterad att jag rĂ„kade slĂ„ en helomvĂ€ndande dubbelvolt…. Och lyckades landa pĂ„ ansiktet, lite halvt. För att senare svĂ€lja min stolthet och stĂ€lla mig upp igen. Jag skriver om hur jag insĂ„g att konsumtion och utnyttjande av djur, som vĂ„rt samhĂ€lle Ă€r uppbyggt pĂ„, inte var nĂ„got jag ville bidra till.
Som sÄ mÄnga andras vÀg, var min krokig och stenig, men jag har slutligen funnit nÄgon slags balans och den fortsÀtter jag att strÀva efter i min vardag.
Men vi kan ju börja med att prata om den dÀr faceplanten, som bÄde var sjÀlslig och kroppslig.För om en rÄkar vara en köttÀtande tonÄring med thaiboxningstrÀningar ca 4-5 gÄnger i veckan och  en Àndrar om sin kost till en vegetarisk variant, sÄ ska det i praktiken inte vara nÄgra problem. Med en hyfsad kost dÀr man slÀnger in diverse mejeriprodukter (kvargberoende för min del) och nÄgra Àgg hÀr och dÀr krÀvs det knappt nÄgon förkunskap för tidigare nÀmnda thaiboxare. Om denne sedan nÄgon mÄnad senare beslutar sig för att gÄ snÀppet lÀngre och bli vegan, sÄ skulle det med en varierad kost inte heller vara ett större problem i sig. I ekvationen kan vi dÀremot addera att tonÄringen varit naiv och inte lÀst pÄ ordentligt om exakt vilka essentiella nutrienter sÄ som vitaminer, mineraler och proteiner hens kropp behöver, trots att hen i dÄlÀget lÀste Natur-Natur pÄ gymnasiet och var mycket intresserad av biologi. Vi kan Àven addera att tonÄringen endast levde pÄ ugnsrostade rotgrönsaker, havregrynsgröt och smoothies en lÀngre period, stora portioner ocksÄ, men i gamla köttÀtarmÄtt mÀtt (dvs aaalldeles extrasuperduper för lite).  Motivationen för denna sortens ansvarslösa kosthÄllning var att det ju ÀndÄ var exakt vad alla andra Instagram-veganer lade ut pÄ sina konton, sÄ varför skulle inte hen ocksÄ kunna leva sÄ.
Som ni kanske redan förutspÄtt slutade detta i ett kroppsligt fiasko för mig.
Orkeslösheten smög sig pÄ mig sakta men sÀkert. Jag mÀrkte den inte sjÀlv till en början, men fick en del kommentarer jag viftade bort. Det var inte förrÀn den började gÄ ut ordentligt över trÀningen som jag tog den pÄ allvar och besökte en lÀkare. LÀkaren berÀttade efter ett hemoglobinprov att jag hade brist pÄ jÀrn, och ingen liten sÄdan. Det normala Hb-vÀrdet för en kvinna Àr 130-170 g/L blod och sjÀlv satt man dÀr pÄ sina 69 g/L och undrade varför man mÄdde skit. Pust. HÀr hade jag suttit och trott att jag rÀddade vÀrlden med min nya livsstil, medan lÀkaren berÀttade att blodtransfusion skulle varit nÀsta steg om jag varit nÄgra Är Àldre. Tur för mig att jag bara var 16 Är och kunde knapra jÀrntabletter för glatta livet. Detta resulterade i att jag faktiskt, till min egen förtvivlan tvingades att se mig sjÀlv besegrad, och gick  tillbaka till att vara vegetarian. Jag som hade pratat sÄ öppet om hur bra det gick för mig att vara vegan, utan att egentligen veta ett dyft om vad jag höll pÄ med. Jag hade inte bara skadat min kropp, utan detta hade Àven gÄtt ut över andra omkring mig. DÀrför, nÀr jag cirka 7 mÄnader senare började hinta min omgivning om att jag ville bli vegan igen, blev jag inte bemött av de allra gladaste hejaropen om vi sÀger sÄ.
Jag hade sjÀlvklart backning av mina nÀra och kÀra, men fick samtidigt höra hÄrda ord som grundade sig i oro. Oro som jag hade byggt upp, och som var helt befogad. Jag menar, jag hade ju misslyckats en gÄng, varför skulle det inte kunna sluta i samma gamla spÄr. Var jag inte tillrÀckligt pÄlÀst denna gÄngen, och lÀt min kropp förtvina, sÄ skulle de inte lyssna pÄ mig lÀngre. De skulle inte tro pÄ mina trötta ord om att jag skulle skÀrpa mig, som jag sÄ ofta sagt dÄ. Skulle jag leva efter denna livsstilen sÄ skulle jag banne mig ta det seriöst. Ta mig sjÀlv och min hÀlsa seriöst.Och det Àr hÀr jag Àr idag. Tar min hÀlsa seriöst, superseriöst till och med. Vem visste att lite B12, jÀrn och Mitt Val Vegetarian kunde ha en sÄdan stor inverkan. Sen hjÀlper det ju himla mycket att jag tagit mig ut rotgrönis-smoothie-gröt-bubblan, och faktiskt Àter tillrÀckligt med nÀringsrik mat (stora portioner, veganmÄtt mÀtt denna gÄngen!).
Detta var alltsĂ„ första delen av min lilla bloggberĂ€ttelse FrĂ„n impulsvitet till medvetenhet. FortsĂ€ttning följer mina vĂ€nner, och dĂ„ kommer det handla om mina tankar kring hĂ„llbarhet. OCH. Varför jag valt att fokusera pĂ„ just veganismen och se det som mitt största bidrag för att försöka göra denna lilla blĂ„gröna sfĂ€r till en sĂ„ trevlig plats som möjligt, för alla inblandade organismer. â€
Why not share our thoughts on sustainable believing?
lillaerika
vegannnikki
SustainableBelieving 