School has started (soon)

Long time no see

A lot has happened since I last wrote a post. I have quit my job at the 4H farm and started studying at KTH Royal Institute of Technology. I have started a five (omg like eternity long) year program which will make me an engineer in biotechnology.
I am currently in my first week, out of two, of the program initiation.
So I am getting to know a lot of new people at the same time and trying to get a perspective of where everything is at campus.
I am enjoying myself a lot and we will see how everything feels when school starts for real, after the initiation.
This is a hard subject with a long way to struggle through, a very nice and fancy school packed with super smart people.
All these factors make me doubt myself a bit.
It also gives me fire, fire to start school and learn, to get more knowledge and maybe be able to make an impact on the world in the end.
Biotechnology is a broad subject, where you can start focusing on almost anything and trying to make it more sufficient.
There are two paths, one which leans more to the environment and the other is more about health and medicine.
I was at a lecture two days ago, where this professor told us about his work with finding a cure to breast cancer. After his research he actually found a new way of diagnostics for breast cancer, which they actually use at hospitals.
Another professor told us about her profession in polymers and her work with plastic and trying to reduce it.
She and her partners have started a seaweed plantation where they use the cellulose in the seaweed and modify it in to plastic resembling materials, which are just as to compost as which ever plant.
How cool isn’t this subject!
And there are millions of other ways in this field to start researching and finding solutions for making more sustainable.
Only your lack of curiosity and your imagination can stop you.

Day 6 of zero waste

Hi peeps! Today I have had a pretty chill day (: Started it by working out at the gym with the bf. We trained legs, so lots of both front and back squats some deadlifts etc. Tomorrow we are going to do a teamwod at the crossfit box near us, so I am very excited. We have just hanged around all day and enjoyed the lovely weather, had a big melon for lunch because it was all I had at his place. But I compensated it by having a big big dinner (: We barbecued lots of veggies such as carrot, paprika, corn and I also had beans, avocado and sweet potato. Delicious and filling ❤ Now we are actually on our way to get some ice cream in town. I’ll “cheat” a bit by also buying, but I mean, if I have a cone with ice cream and don’t take any napkins or plastic spoon, it’s kind of waste free. I promise not to through away any of it (;


Sliding in to the ice cream vendor like…

The Story Behind The (Almost) Homemade Subway Sandwich

Yesterday was a preeetty specked day!
I had work at the 4H stable from 8 am to 5 pm.
A funny thing was that there were lots of activity stations such as Zumba, orientation and cycling in the park where the 4H stable is located. This was organised for a  big crowd  of people and we contributed with horse and carriage rides. When all of the activity stations were closing down one of them donated a whole box of eco bananas to me and Erika. WIN!

After my work day I got a ride straight to my crossfit class which was between 6-7 pm.
After that me and my mom fed the animals at 4H their night snack.
Then we quickly drove to the grocery store to pick up something to eat. I thought this was a bit of a challenge because I was really hungry and had to find something filling but no waste to eat. I bought the biggest walnut/fig bread loaf that I could find from their bakery and had lots of the bananas that were donated to us earlier that day.
Then we drove approximately 40 mins to my uncles garage (he’s a mechanic) and left our car with him. My mom is leaving for Malaysia today, and will be away for 10 weeks. I don’t have a license, so it’s better that the car is being used at my uncles than if it would just stand and rust at our parking lot.

After all the events yesterday, we got home around 9.30 pm. I had no time or energy to make something proper for today’s lunch.
So I used the other half of the bread and made a sandwich.
A real damn good sandwich, if I may.

Balcony feel good

This is how pretty my balcony looks right now. Greens cheer me up, and they make the air better. These are outside, but still. These are peas, pear tomatoes and berries. I’m looking forward for the pay off!

Oh, and that’s my fox.

Saturday 10/6 Vegan expo

We spent almost 4 hours at Vegomässan, which is Sweden’s biggest vegan expo. The organizer of the event is Djurrättsalliansen (Animal Rights Alliance).
The concept of Vegomässan is: to collect the most companies and organizations selling veg products or working with veg- related issues under one roof for one day. This way, you can take part of a unique and unbeatable range of veg everything at the same time. The fair holds something for everyone whether you are already vego or curious about a greener lifestyle and in search for inspiration.”

There were lots and LOTS of things to see and taste. I think we tasted about 4 different brands of vegan ice cream and all of them had a variety of different flavours.
Here is a picture of the new Swedish brand named Tre Vänners GlassFrom left to right we have, Roasted nuts and Caramel sauce + a pinch of salt,  Peppermint and Chocolate and last but not least Pineapple and Coconut.
All three of the flavors were out of this world! The swirl of caramel sauce and the cunkyness of the nuts, drooool… I have been longing for a vegan mint ice cream and this one tasted just like a Finnish candy called Pätkis. The coconut and pineapple flavor was not as heavy as the two other ones, it was more fruity but still delicious.

There were numbers of different vegan cheeses out on taste, but Erika not being a fan of cheese, and me not liking the consistency and taste of many vegan cheeses, it was just not something for us. All sorts of tofu was also on display and for sale, some were good but cold tofu has its way of tasting like wet rubber in my opinion. I am sure that the tofu products would have tasted better if they were cooked and hot.


There was also this Estonian chocolate factory/bakery which had the most fantastic baked goods and gigantic chocolate balls I’ve ever seen. They were literally almost as big as Erikas face😂 We shared this vanilla one and it was amazing.



Truffles, snickers, cakes, you name it. After tasting us through monters from companies like Oumph!, Frill, Anamma and more plus looking at cruelty-free cosmetics and Corkei leather we headed out to the Food truck court.


Erika had a Veggie burger, which looked really yummy. I love how the pickled red onion matches her outfit.


And I had a pie/salad with beet hummus.IMG_8724

The day was really nice, I wish there were vegan expos more often (:
Here is what I came home with:
Go Green Quinoa and Coconut drink- free
Red lentil pasta- free
Blue Spirulina powder- 70 sek
MyVegies 100% Soy protein 900g – 150 sek
In Kale We Trust T-shirt- 300 sek
Plus a tummy stuffed with lovely foods, and a really happy feeling- free



Från impulsivitet till medvetenhet: Lärdomar om kroppen min

Jag minns inte dagen jag slutade. Som så många andra, är jag en sådan som först trappade ned för att prova om det fungerade. När jag insåg att det gjorde det, fungerade alltså, blev jag så exalterad att jag råkade slå en helomvändande dubbelvolt…. Och lyckades landa på ansiktet, lite halvt. För att senare svälja min stolthet och ställa mig upp igen. Jag skriver om hur jag insåg att konsumtion och utnyttjande av djur, som vårt samhälle är uppbyggt på, inte var något jag ville bidra till.
Som så många andras väg, var min krokig och stenig, men jag har slutligen funnit någon slags balans och den fortsätter jag att sträva efter i min vardag.
Men vi kan ju börja med att prata om den där faceplanten, som både var själslig och kroppslig.För om en råkar vara en köttätande tonåring med thaiboxningsträningar ca 4-5 gånger i veckan och  en ändrar om sin kost till en vegetarisk variant, så ska det i praktiken inte vara några problem. Med en hyfsad kost där man slänger in diverse mejeriprodukter (kvargberoende för min del) och några ägg här och där krävs det knappt någon förkunskap för tidigare nämnda thaiboxare. Om denne sedan någon månad senare beslutar sig för att gå snäppet längre och bli vegan, så skulle det med en varierad kost inte heller vara ett större problem i sig. I ekvationen kan vi däremot addera att tonåringen varit naiv och inte läst på ordentligt om exakt vilka essentiella nutrienter så som vitaminer, mineraler och proteiner hens kropp behöver, trots att hen i dåläget läste Natur-Natur på gymnasiet och var mycket intresserad av biologi. Vi kan även addera att tonåringen endast levde på ugnsrostade rotgrönsaker, havregrynsgröt och smoothies en längre period, stora portioner också, men i gamla köttätarmått mätt (dvs aaalldeles extrasuperduper för lite).  Motivationen för denna sortens ansvarslösa kosthållning var att det ju ändå var exakt vad alla andra Instagram-veganer lade ut på sina konton, så varför skulle inte hen också kunna leva så.
Som ni kanske redan förutspått slutade detta i ett kroppsligt fiasko för mig.
Orkeslösheten smög sig på mig sakta men säkert. Jag märkte den inte själv till en början, men fick en del kommentarer jag viftade bort. Det var inte förrän den började gå ut ordentligt över träningen som jag tog den på allvar och besökte en läkare. Läkaren berättade efter ett hemoglobinprov att jag hade brist på järn, och ingen liten sådan. Det normala Hb-värdet för en kvinna är 130-170 g/L blod och själv satt man där på sina 69 g/L och undrade varför man mådde skit. Pust. Här hade jag suttit och trott att jag räddade världen med min nya livsstil, medan läkaren berättade att blodtransfusion skulle varit nästa steg om jag varit några år äldre. Tur för mig att jag bara var 16 år och kunde knapra järntabletter för glatta livet. Detta resulterade i att jag faktiskt, till min egen förtvivlan tvingades att se mig själv besegrad, och gick  tillbaka till att vara vegetarian. Jag som hade pratat så öppet om hur bra det gick för mig att vara vegan, utan att egentligen veta ett dyft om vad jag höll på med. Jag hade inte bara skadat min kropp, utan detta hade även gått ut över andra omkring mig. Därför, när jag cirka 7 månader senare började hinta min omgivning om att jag ville bli vegan igen, blev jag inte bemött av de allra gladaste hejaropen om vi säger så.
Jag hade självklart backning av mina nära och kära, men fick samtidigt höra hårda ord som grundade sig i oro. Oro som jag hade byggt upp, och som var helt befogad. Jag menar, jag hade ju misslyckats en gång, varför skulle det inte kunna sluta i samma gamla spår. Var jag inte tillräckligt påläst denna gången, och lät min kropp förtvina, så skulle de inte lyssna på mig längre. De skulle inte tro på mina trötta ord om att jag skulle skärpa mig, som jag så ofta sagt då. Skulle jag leva efter denna livsstilen så skulle jag banne mig ta det seriöst. Ta mig själv och min hälsa seriöst.Och det är här jag är idag. Tar min hälsa seriöst, superseriöst till och med. Vem visste att lite B12, järn och Mitt Val Vegetarian kunde ha en sådan stor inverkan. Sen hjälper det ju himla mycket att jag tagit mig ut rotgrönis-smoothie-gröt-bubblan, och faktiskt äter tillräckligt med näringsrik mat (stora portioner, veganmått mätt denna gången!).

Detta var alltså första delen av min lilla bloggberättelse Från impulsvitet till medvetenhet. Fortsättning följer mina vänner, och då kommer det handla om mina tankar kring hållbarhet. OCH. Varför jag valt att fokusera på just veganismen och se det som mitt största bidrag för att försöka göra denna lilla blågröna sfär till en så trevlig plats som möjligt, för alla inblandade organismer. ❤

Umphang trekking

Senaste dagarna har spenderats i ett naturreservat vid namn Umphang, 4 timmars bilfärd från den thailändska staden Mae Sot. Här har vi, tillsammans med flertalet guider och 8 andra skandinaver forsrännt, hikeat, sovit på camping, badat i både varma källor och hoppat från vattenfall, besökt samt övernattat i en djungelby.


Det har varit ett äventyr, fyllt av skratt, mygg, nya vänner, hårda sängar, extremt morgonpigga golande tuppar, chipsstjälande hundar, guider som skrattande berättar om folk som dött av tarantellor, alldeles för stora mängder av durian samt hoppat från samma vattenfall som vi men landat på stenar. Helt klart en upplevelse jag aldrig kommer glömma. Dagens visdomsord, som vår coola guide “Kurt” alltid avslutade sina historier med.

Never die.

Liten video från vår resa

Här har ni en Backpacking video som vi filmat under de 10 första dagarna i Thailand 😀

Kanske skillnaden för någons liv

För några veckor sen var jag på sista uppföljningstillfället för en klinisk studie jag varit med i under ett år. Det är faktiskt en av de roligaste och samhällsnyttiga saker jag har gjort den senaste tiden – vilket är både fantastiskt och väldigt udda. Studien var för ett kikhostevaccin för spädbarn, vilket i sig är något fantastiskt.

För den som inte vet är kikhosta en slemhosta som generellt drabbar små barn. De får hostattacker och kan få svårt att anda. Saknas fullt skydd mot kikhosta, vilket det gör innan barnet blir ett år, kan kikhosta bli livshotande eftersom hostattackerna kan leda till andningsuppehåll och syrebrist. Speciellt för barn under tre månader kan kikhosta vara extremt farligt. Idag är det inte många barn som dör av kikhosta – tolv under de senaste 20 åren. Men det innebär dock sjukvård för flertalet barn. Studien jag har deltagit i har handlat om att ta fram ett nytt vaccin som kan ges till mycket små barn. Idag vaccineras man vid 3, 5 och 12 månaders ålder, men man skulle vilja ge det även tidigare för att öka skyddet. (1177 eller folkhälsomyndigheten om du vill veta mer)

Om allt går vägen finns ett nytt vaccin om några år – man måste först testa med starkare dos och sedan på allt yngre barn. Det som gör att man ska kunna ge vaccinet till yngre barn än tidigare är att det har getts via nässpray. Det är anledningen till att det varit en väldigt intressant och ibland obehaglig studie. För näsprover är inte det roligaste man kan göra.

Första tillfället jag var inne fick jag nässpray och fick vara i karantän i nästan en dag. Inga problem med det. Sedan har det varit nästan 10 uppföljningar på det – och det har varit det spännande (eller skräckinjagande beroende på person). Utöver att kolla blodtryck och ta massa blod från mig behövde sköterskorna även ta näsprov. Inte det skönaste kan jag ju säga. Det består av en slang de sticker ner i näsan för att spreja ut lite vätska och sen dra in det igen – denna gång följer slem från näsväggen med som man sedan kan testa. Det är en så sjukt obehaglig känsla som ger en kväljningar och tårar i ögonen. Men det är ju för en god anledning så det kan man leva med.

Utöver att det är lite spännande för mig som aldrig är på sjukhus att vara där, och tillfredsställelsen av att delta i en studie som kan öka livskvalitén för småbarn, måste jag säga att träffa sköterskorna på karolinska har varit bland det bästa. Dom har varit super trevliga och är underbara att prata med. Speciellt nu när jag var där efter ett år var det så kul att se dem igen, och se att dom faktiskt känner igen en – de kanske inte minns namnet och exakt vad man gjorde  men man ser att de vet vem man är och att de kommer ihåg saker när man berättar något. Bara det. Ett stort tack till de bästa sköterskorna på KTA.

Det har varit ett spännande år av läkarbesök och näsprov, men det känns som det varit värt obehaget. Inte en stor grej för mig, men en jättestor grej för den familj om 20 år som inte förlorar sitt barn i kikhosta. För varje liv är viktigt ♥

Create a free website or blog at

Up ↑

%d bloggers like this: