Att våga ta emot något nytt

Jag vill ta ett tillfälle här och uppskatta de som vågar se att de har fel och lära sig något nytt. Det är nog bland de bäste egenskaperna man kan ha – att vara ödmjuk för andras kunskap och erfarenheter. Jag önskar jag var bättre på det. Jag har skrivit om att lyssna och lära tidigare, men jag tror på det mer än jag praktiserar det – mest för att jag är rädd för att ha fel – men jag tror verkligen på det.

Min uppskattning just idag var ett gammalt Bones avsnitt. I avsnittet är dom flera som arbetar med ett fall som är kopplat till 9/11, och som jag gör när det handlar om känslor så grät jag. Men det  jag reagerade på här var att när Finn frågar Arastoo om det är för svårt för honom att jobba på fallet, som muslim.

Arastoo: This was not the work of religion. It was arrogance. It was hypocrisy. It was hate. Those horrible men who hijacked those planes hijacked my religion that day, too. They insulted my God. So no, this isn’t too difficult. It’s a privilege to be able to serve this victim, to show him the care and love that was so absent that day.

Finn: Thank you. I’m sorry. And thank you for taking the time to set me straight.

Arastos svar är dels klockrent, men framförallt är det Finns reaktion som bara gör mig så glad o varm och jag bara vill att alla var mer så. Han ber om ursäkt och tackar för att Arastoo tog sig tid att berätta för honom. Helt genuint. Inga meningslösa förklaringar och inget försvar – utan en tacksamhet av att någon kunde visa honom vart hans fördomar gick före medmänsklighet och kunskap.

Så vill jag vara. Jag vill ödmjukt kunna tacka någon som förklarar något som jag aldrig sett eller fördomsfullt antagit. Jag vill att någon tar sig tid att hjälpa mig förstå och bli en bättre människa. För jag vill vara en ännu bättre medmänniska varje dag. Jag blir bara så varm och tårögd av någon som vågar erkänna att de har fel, lyssna på någon annan och verkligen lära sig något nytt. Det är starkt och ärligt mot sig själv. Något värt att stäva mot varje dag.

SDG: FNs mål för hållbar utveckling

På hösten 2015 antog FN 17 mål för hållbar utveckling, SDGs, som en del i Agenda 2030 för hållbar utveckling. Agenda 2030 och målen handlar framförallt att få slut på fattigdom, skydda planeten, skapa välstånd för alla och nå en hållbar värld. I resolutionen om Agenda 2030, som du hittar här, menar man att utrota fattigdom är en av våra största utmaningar för en hållbar utveckling och därför fokus för flera delar av de nya målen. Målen handlar även om mänskliga rättigheter, jämlikhet och empowering kvinnor och flickor. Jag tänkte under våren berätta lite om vad målen innebär och vad de ställer för krav på länder och oss som medborgare.

”Today we are also taking a decision of great historic significance. We resolve to build a better future for all people, including the millions who have been denied the chance to lead decent, dignified and rewarding lives and to achieve their full human potential. We can be the first generation to succeed in ending poverty; just as we may be the last to have a chance of saving the planet. The world will be a better place in 2030 if we succeed in our objectives.” -FNs generalförsamling

FN har tidigare haft de s.k. milleniemålen, vilka man som världssamfund inte nådde upp till. De nya SDG har utvecklats för att fortsätta där milleniemålen inte nådde längre, och göra det ännu bättre. Milleniemålen hade fokus på enbart s.k. u-länder och krävde inte mycket av i-länder, inte heller handlade de om samarbete eller bredare perspektiv. SDG sätter däremot krav på alla stater utifrån deras förmåga och möjligheter. Detta innebär att Sverige, som är ett välutvecklat land, har höga krav på sig att uppfylla delar av SDG.

Till skillnad från de tidigare målen fokuserar SDGs på hållbar utveckling, och gör det ur tre dimensioner: ekonomisk, social och ekologisk. Detta är ett integrerat perspektiv som tidigare saknas, och det ger ytterligare tyngd i målen. För att nå målen ligger ansvar hos regeringar, privata företag, civil samhället och enskilda individer.  För att nå dit behövs all hands on deck.

Kunskap är ett av våra viktigaste verktyg för att nå förändring och en bättre värld.

Kram

 

…med nyfikenhet och respekt för andras tankar

Jag läste nyligen klart min första feministiska bok. Caitlin Moran’s How to be a woman. Den var rolig, underhållande och hade en del saker som fick mig att tänka efter och reflektera. Sånt gillar jag. Vi vill ofta tro att vi har rätt och vet vad vi tycker men jag har ärligt talat ingen jävla aning. Jag vet vad jag tror att jag tycker, med den kunskap jag har idag, men det är så öppet för vad du vet och kan lära mig, eller vad jag hör på radion eller någon godbit någon annanstans ifrån. Det finns så mycket som jag aldrig har tänkt på, så det vore naivt att tro att min idé om något är rätt.

Som ett resultat av att inte veta vad fan jag tycker så har jag alltid haft svårt att argumentera eller föra min sak – om ditt argument är bättre måste jag ju få ändra mig. Därför har jag alltid haft problem med argumentation i skolan där man bestämt måste hålla fast i en åsikt och argumentera det till skeppet går under och någon ”vann”. Vad är det för sorts attityd? Jag vill inte vinna! Jag vill ha en diskussion där vi lyssnar på varandra, kan sätta oss in i varandras åsikter och förstå varandras argument. Sen om jag övertalar någon om min idé eller tvärt om, spelar mindre roll eftersom vi förhoppningsvis lärde oss något annnat sätt att se saker.

Sen är det klart att det finns tillfällen som man vill få över någon på sin sida.  Men då tror jag ärligt man vinner på att föra en öppen diskussion. Du kommer inte någonstans av att kasta skit på någons tankar – det enda som blir kvar är någon som är arg, ledsen och upprörd. Och, i min erfarenhet, som förmodligen bara låter dig ”vinna” för att du ska hålla käften någon gång. Nej, jag vill ju att någon ska blivit genuint övertalad av mina argument. Att de var så ärliga och genomtänkta att vi kom överens om att det är så vi båda står just nu. Eller ännu hellre, att vi hittade en ny väg som tog tillvara på alla våra guldbitar och är fan så mycket bättre än vi  kunde ha kommit på på egen hand.

Skolan borde lära oss att argumentera med fakta och med övertygelse, men också med ödmjukhet och öppenhet för andras argument. Gärna så att man hittar en medelväg. Och anser vi att man behöver föra argumenten in i det sista för att utmana barn och unga verkligen kunna argumentera för något helt random, så borde det följas av en diskussion där man kan höra vad alla egentligen tyckte, eller vad som var svårt och hur dom kände att det var att stå för något så stenhårt. Men helst, nyfikenhet och respekt för andras tankar.

Och som en extra bonus: hur ska jag kunna övertala någon att deras idiotiska åsikt är fel om jag inte vet varför som tycker så? Inte kan jag få någon att sluta vara homofobisk eller rasistisk genom att bara säga att de har fel?! Då hade ju någon gjort det för länge sen. Problemet är ju förstås att de kanske inte är öppna för vad jag har att säga. Men utmaningar är vad livet består av.

Var du faktiskt intresserad av mina tankar om boken, som det här inlägget började med, så kommer det upp snart också. Sidospåret var helt enkelt för distraherande.

Kram

 

Why not share our thoughts on sustainable believing?

Jag fick precis hem min Vaginament som ny pryder min ryggsäck. Så fin ❤

Hon heter tydligen Renée och hon är en glad liten vagina som ny får följa med väskans fem-myror Elefant på äventyr. Elefanten har dock inget namn – vad borde hen heta?

Som pysslaren feltmelons säger om dem: “Where ladybits are felt. Get it? Felt. Haha”

The Challenge of Culture

Often in the contect of Human Rights, we discuss culture and how it affects our ideas about right and wrong, just and injust, natural and unacceptable. Often a westernized standpoint come to dominate which is problematic both because it ignores sentiments expressed across non-western cultures, and also because culture within west is complex. When we discuss culture we take the context of us and our understanding of the world. But the term culture has a variety of meanings, and have as many understandings of what it means as there are individual experiencing it. As culture is always happening and being experienced this must be something dynamic and complex, even for one single individual. Culture is always evolving and changing as society undergoes change and modernisation and cannot be understood outside their movement through time. It is, as author Yuval-Davis says,  affected by both social and geographical aspects, and as they change, culture change. Viewing culture as something static, as is easy to do, would not allow us to view culture with its people, who are undeniably changing and moving through time, and would therefore not exist. To carry meaning for people, culture, therefore, has to evolve with society and be an integrated and dynamic part of community. Thus, culture is indefinable. In a human rights-context that is something we constantly have to be aware of and learn from, otherwise we will reduce culture to a static and non-progressing fact, an not the living life it is. And that my friend is a challenge, aswell as an opportunity.

Från impulsivitet till medvetenhet: Valet mitt

Jag äter inga animalier, och försöker göra mig själv så oberoende från djurkonsumtionen som det bara går. Det har jag valt att göra av miljömässiga skäl, men först och främst för att jag insett att jag inte kan motivera användandet av animaliska produkter, när jag vet att det finns andra alternativ. Jag väljer hellre att bryta länken och exempelvis själv äta sojan, istället för att låta kon eller grisen äta den åt mig.

Men detta är mitt val, och jag dömer ingen som inte valt som mig. Däremot tycker jag att alla vuxna individer bär på ett ansvar att ta reda på processerna kring sin djurkonsumtion. VAD de äter och HUR har denna organism behandlats samt producerats fram. Vi lever i en sådan sjuk värld där normen är att leva i överdriven konsumtion av mat, saker, allt.. En konsumtion som jag också bidrar till på olika vis, varendaste dag. Sedan mina ögon öppnades för detta problem och jag började inse problematiken kring all denna konsumtion, har jag i alla fall försökt göra någonting åt den. Ingen kan rädda hela världen men alla kan vi välja att göra något, stort som litet.

Bara för någon vecka sedan blev jag ännu en gång ifrågasatt varför jag valt bort mejerier från min kost. Som argument för sin sak påstod denna medelålders man, med en ton av “Lilla gumman”, att kossor ändå behöver mjölkas. Det är ju vad de är skapta för. Vad skulle de stackars korna annars göra av all mjölken. Innan jag yttrade mig, flög en massa tankar omkring i mitt huvud. Paff blev jag iallafall. Denna man stod och påstod helt och fullt osanna saker, som om det vore det mest självklara i hela världen. Medan jag i mitt huvud fantiserade ihop hur det skulle se ut med denna tänkta MjölkkoBazooka på bondgårdarna.

---

PIU PIU PIU!! SPLASH! ÅH NEJ HAR NI GLÖMT MJÖLKA ROSA IGEN! AKTAAA DET KOMMER MJÖLKLASERSTRÅLAR! KADAASH! ÅH NEJ NU KOMMER KVARGBOMBERNA! DOM BARA FLYGER UT, FRAM MED BYTTORNA, HÄR SKA DET TJÄNAS PENGAR MEN TAAAAA SKYDD!

Livsfarligt.

---

Jag tog ett djupt andetag och berättade att det var som med vilka andra däggdjur som helst. Kon producerar mjölk i sitt juver när hon är havande och ska få en kalv. Även människan producerar mjölk när den får en avkomma. Processen för mjölkkor är ju sådan att hon insemineras varje år, får en kalv och börjar producera mjölk, kalven tas bort från kon efter någon dag så att människan kan få den SUPERDUPERviktiga mjölken. Denna process fortsätter år ut och år in, fram tills kon inte anses duglig nog.
Mannen tittade på mig med förbluffad min och svarade att de visste han då inget om. Och att det lät ju inte så snällt. Vilket är min åsikt med, men vem är jag att bestämma över vad andra tycker.

Kosten är något som är väldigt personlig för många, inget man vill att andra ska lägga sig i. Alla har vi hjärtefrågor och veganismen är en av mina, vilket gör att analyser och tankar kring djurkonsumtionen samt dess påverkan på jorden ligger långt fram i min hjärna, sida vid sida med feminismen. Det finns säkerligen miljoner människor som är bättre på att exempelvis sortera sopor än vad jag är, eller bättre på att inte använda sig av materiella ting. Men som tidigare nämnt, alla kan förändra på ett eller annat sätt. Det gäller bara att inse sin impulsivitet och omvandla den till medvetenhet.

Bookclub intro

Hellu!

2016 läste jag min första etnografi. Jag läste också min första feministiska bok. Och jag längtade också tillbaka till flera andra böcker. Har du tänkt på hur mycket man lär sig av att prata om böcker? Enormt mycket. Bland mina favoriter ligger A Handmaids Tale och The Alchemy of Stone just för att det är böcker jag har plockat isär och verkligen LÄST. Det vill jag göra mer av!

Därför kommer den nu: min lilla bokklubb. I år kommer jag läsa en bok per månad tillsammans med er. I slutet av månaden kommer några frågor på bokens innehåll där vi kan prata om den i kommentarerna och lära oss något tillsammans! Det kommer bli briljant! Håll utkik efter Februaris bok straxt!

Kram!